Ska jag berätta var jag fick tipset om den här boken? På Camillas blogg. Jag läser flera andra bokbloggar utöver den, lovar och svär, men den senaste tiden (och speciellt den här veckan) har mina inlägg här varit ganska Camilla-ifierade.
Iallafall, hon hade läst en recension och var nyfiken, jag läste sagda recension och beställde boken.

”Me before you” av Jojo Moyes handlar om Louisa som en dag blir avskedad från cafét hon jobbar på eftersom det ska stängas. Hennes nya arbete blir som vårdare till en man, Will, som är förlamad efter en olycka. Han kan lyfta armarna några centimeter och använda en hand, men inte röra sig mer än det. Och han är väldigt deprimerad pga olyckan.
Allt blir snabbt lite klassiskt Pygmalion mellan dem eftersom Will och Louisa har så olika bakgrund och klass. Han var en framgångsrik affärsman som gillar kultur i alla former. Louisa tror alltid att romaner, konserter, textade filmer, med mera, inte är något för henne enbart för att hon inte brukar läsa / se såna. Will övertygar henne. Samma sak med hennes framtidsambitioner. Hon har inga, är helt nöjd med att bo i den lilla hålan till stad, han tycker det är ett slöseri. Och så vidare. Från att ha lidit alla åtta timmar på jobbet pga en skitsur och deppig arbetsgivare, börjar Louisa och Will lära känna varandra, och det är till bådas fördel.

Jag läste ju John Greens ”The fault in our stars” häromveckan, kan verkligen inte sluta tänka på den, och det blev en ganska stor kontrast till ”Me before you”. Ämnena tangerar delvis varandra, svår sjukdom och depressioner pga det, men i Greens bok så handlar det om tonåringar som absolut vill leva och står på tröskeln till vuxenvärlden och sina liv. I ”Me before you” en medelålders man som vet att hans roliga liv är slut.
En likhet mellan romanerna är att sjukdomarna och allt det jobbiga med dem blir en tydlig del av plotten. En skillnad, att Greens bok är så fruktansvärt fantastiskt bra och Moyes är mer av en bagatell. Den har inte det stränga chicklit-formatet där mr Right tvunget ska lokaliseras, men det är i stil med såna. Snabb och lätt och lite väl banal ibland. Jag trodde att den skulle vara bättre, så jag är en smula besviken. Hade hoppats på nästa snäpp på skalan, dvs underhållningslitteratur, men dit nådde den inte.

I veckan talade jag på Bisnodes internkonferens kring APIer och mitt ämne handlade om hur företag kan använda APIer för att både marknadsföra sig och öka försäljningen (se slides längst ner).

Vad är ett API kanske en marknadsförare undrar. Förkortningen står för Application Programming Interface och är helt enkelt ett enkelt och strukturerat sätt att hantera data, och oftast så menar man ett sätt att låta utomstående få ta del och kunna använda den datan vidare på olika sätt. Har du någon gång klickat på Facebooks gilla-knapp utanför Facebook eller kommenterat på en sajt som använder sig av Facebooks kommentarer så har du använt ett API. Många av de idag så populära apparna har APIer i bakgrunden för allt innehåll och kommunikation.

Andreas Krohn, Mr API i Sverige, förklarade APIer så här på samma tillställning:

Why are APIs important?

View more presentations from Andreas Krohn Bra svenskt exempel

I Sverige har många av lokaltrafikbolagen gått samman i TrafikLab där ett antal av deras APIer finns, liksom resultaten i form av t ex olika smartphoneappar som olika utomstående utvecklare har gjort så att resenärerna kan planera sin resa när de är ute i trafiken.

Varför ska mitt företag “bjuda” på information?

Tidtabeller kanske känns som en självklarhet att göra fritt tillgängligt, men varför ska ett “vanligt” företag bjuda på data? Det finns tre huvudskäl:

• företaget säljer redan data men det sker på ett traditionellt och långsamt sätt där varje kund är unik och det krävs personkontakt och handpåläggning för varje ny kund och nytt användande
• företaget har intressant information som ökar konsumtionen av deras tjänst eller produkter, exempelvis en tv-tablå, information kring produkter, inköpsställen, lagerstatus, bokningar.
• företaget vill öka sin goodwill och förbättra sitt varumärke och bjuder därför på information som inte är affärskritisk. Det kan exempelvis vara forskningsresultat, historisk eller geografisk data av olika slag, arkivmaterial och annat. Ett väldigt roligt exempel som skapade mycket uppmärksamhet och press är Infochimps UFO API med över 60 000 ufo-skådningar  och ökade varumärkeskännedomen högst väsentligt.

Förra året började ett enormt intresse för att göra myndighetsdata tillgänglig via APIer och det finns generellt ett betydligt större både insikt och intresse där än generellt i näringslivet. Jonas Lejon har samlat en hel del kring detta på GovData.

Öka konsumtionen av dina produkter

I den klassiska marknadsmodellen AIDA går den blivande kunden genom stadierna Attention, Interest, Desire och Action. När du skapar ett API handlar det inte om att direkt väcka din kunds intresse, utan väcka intresset hos de som ska hjälpa dig att marknadsföra dina produkter. Nej, inte reklambyrån. Möt utvecklarna!

Idag bygger många nya webbtjänster och appar på andras data. Att samla, sortera och filtrera information är idag ofta mer värdefullt än datan i sig, eller som författaren och professorn Clay Shirkey har sagt: “There is no information overload, only filter failure“.

API som botemedel för resursbrist

En av de första riktigt stora API-succérna är Twitter och det ekosystem av appar och tjänster som tidigt byggdes upp kring företaget. Som en liten startup med begränsade resurser och mycket stark tillväxt fanns inte möjligheterna att bygga bra mobilappar, desktopappar, sök- och aggregeringstjänster. Istället byggdes de av externa utvecklare, antingen för att man själv hade behovet, eller för att bygga upp en kommersiell verksamhet.

Flera av dessa har sedan köpts av Twitter själva; exempelvis AteBits som gjorde populära mobilappen Tweetie som idag är den officiella Twitterappen, desktop- och mobilappen Tweetdeck, social media analysföretaget Backtype, den sociala nyhetsaggregeraren Summify och många fler.

Som jämförelse är ett av de stora klagomålen på Google+ just bristen på integration med andra tjänster och en mycket dålig mobilupplevelse. Google+ API är också mycket begränsat i vad man kan använda det till.

Facebook har flera välanvända APIer men är också ökända för att ändra i sina APIer helt utan förvarning, något som skapar mycket extra jobb för utvecklarna och också skapar misstro kring tillförlitligheten av deras tjänster. Det kan exempelvis handla om appar, analystjänster och managementtjänster för Facebook som i princip blir oanvändbara över en natt. Det är enbart på grund av Facebooks massiva användarbas som den dåliga hanteringen tolereras. Ditt API måste vara mycket mer trovärdigt hanterat!

Nya trender

En stark trend utomlands är shopping-agggregatorer. Jag kanske vill göra en sajt eller en app med enbart svarta damkläder. Har ditt företag ett API med hela ert sortiment av kläder, med text och bild på produkterna, lagerstatus och inköpsställen, och helst länk till er ehandelssajt, så är det enkelt att addera ert sortiment av svarta damkläder till de andra som presenteras i tjänsten. Det blir en destination för kvinnor som just letar efter en svart kjol, tröja eller kappa. Det är målmedvetna och intresserade kunder. Det gör att det kan vara mycket väl värda pengar att betala mig en liten slant för varje kund jag skickar till din sajt – kunder som alltså redan i princip har bestämt sig för att köpa din produkt.

Utvecklare kan också använda din data till s k mashups, dvs kombinera den med andra APIer för att skapa nya tjänster. Det kan vara att visa alla butiker med Vintagekläder i Sverige (Vintagekartan), alla vandrarhem i Sverige eller alla systembolag. Just den sista fick först en app gjord av en utomstående utvecklare och sedan tog det ett år innan Systembolaget skapade sin egen app. Då handlar det ju också om – vem ska ha kontrollen?

Att bygga ett företag på ett API

En av de idag stora svenska startup-succérna är Berlin-baserade SoundCloud som närmast kan beskrivas som ett YouTube för ljud. Redan vid grundandet bestämde man sig att hela tjänsten bygger på samma API såväl internt som externt. Man satte också igång att på allvar marknadsföra sitt API till utvecklarna. Idag finns över 100 appar som bygger på SoundClouds API  och tjänsten har med rekordfart växt till 10 miljoner användare sedan grundadet 2008.

Börja med att få ordning på din information

Ett av de stora problemen idag är att väldigt många företag har sin väsentliga data – sådan som man kan använda i ett API – inlåsta i lagersystem och inventariesystem som många gånger har mycket knapphändig information som ofta enbart är uttydbar för vissa personer på företaget. Det finns inga bilder, dåliga beskrivningar, och är inte på något sätt anpassat för att vanliga människor ska förstå – eller attraheras – av informationen. Väldigt många företag listar inte ens vad de säljer på sin webbsajt, och ibland känner inte ens hela personalen till vad företaget får sina intäkter från.

Det första steget mot ett API är därför att sammanställa och publicera vad ni faktiskt säljer. Men, kanske den så kallade vännen av ordning säger, tänk om våra konkurrenter får reda på vad vi säljer och vilken lagerstatus vi har? Eller kan använda vår forskningsdata, eller bygga på våra tjänster?

Om värdet av er affär ligger i hemlighållandet av information, och inte i relationen med era kunder och er “secret sauce” dvs det speciella sättet som skapar just er unika produkt oavsett om det handlar om upplevelse, pris, geografisk belägenhet eller något annat, så har ni betydligt större problem än huruvida publicering på nätet eventuellt kan skada er affär. Då bör ni tänka framtidsanalys, innovation och paketering. Det skriver jag mer om nästa vecka!

Tills dess, titta gärna på intervjun jag gjorde med amerikanska API-företaget Masherys Roque Versace i veckan kring hur företag kan dra nytta av APIer rent affärsmässigt.

 

Bisnode: Marketing through APIs

View more presentations from Annika Lidne

You just finished reading Marknadsföring och försäljning med hjälp av APIer! Consider leaving a comment!

Raul Rojas och hans team vid Freie Universität i Berlin håller på att försöka skapa ett sätt att köra bil, enbart med tanken! Mycket fascinerande. Gäller bara att inte ha koncentrationssvårigheter eller dagdrömma för mycket när man kör. Speciellt inte dagdrömmar som involverar höger eller vänstersvängar.

Se den spännande filmen om testkörningen:

Johanna K skulle aldrig, aldrig bära med sig en lånad inbunden bok i sin väska med skyddsomslaget kvar av rädsla att skyddsomslaget skulle bli knöggligt eller till och med gå sönder. Hon har med tiden förstått att det här inte är självklart. Tvärtom finns det många som behåller skyddsomslaget på för att låta det göra det som det är till för, nämligen att skydda boken.

Hur resonerar ni?

Jessica
Jag behåller det på. Men jag är extra försiktig med böcker m skyddsomslag och vill verkligen inte att det ska gå sönder.

 

Johanna K
Jag är som sagt paniskt rädd om skyddsomslaget. Råkar jag få en reva eller skrynkla i det blir jag väldigt ledsen. Jag har börjat öva på att använda flikarna på skyddsomslaget som bokmärke, men där går min gräns.

 

Johanna L
Jagbehåller det på. Om det är en lånad bok så kanske jag möjligen skulle ta bort det, men jag är alltid försiktig med dem och skyddsomslaget brukar inte precis vara slaktat efter första läsningen. Sen tycker jag å andra sidan inte det gör något om böcker ser lästa ut. Fast är det andras böcker, så… Behålls men handled with care, alltså.

 

Johanna Ö
Alltså jag ÖNSKAR ju att jag kunde säga att jag gör det, men denna slarvmaja pundar ofelbart bort dem på mycket kort tid. Jag blir irriterad av dem.

 

 

Vad tycker du? Svara i kommentarerna!

Innan jag har samlat mig tillräckligt för att skriva om Meghan Chase, fyller jag i en sådan här. Kanske vill du också göra det?

Senast lästa: ”Järnkonungen” av Jenny Kagawa.
Senast köpta bok: Haruki Murakamis ”IQ84 – tredje boken”.
Senast lånade bok: Roald Dahls ”Mathilda” på Cirkulationsbiblioteket.
Senast fådda bok: Mavis Gallant ”Från det femtonde distriktet”.
Favoritbokhandel: Pocket shop. Helst den vid Sergels torg.
Favoritbibliotek: Stockholm stadsbibliotek tycker jag är väldigt fint. Jag gillar deras program i rotundan.
Antal lånekort: Massor! Hallsberg, Örebro, Gävle, högskolan i Gävle, skolbiblioteket, Stockholms stadsbibliotek och Sundbybergs stadsbibliotek. De jag använder är de tre sista.
Använder som bokmärke: Vad som helst som jag hittar; Trisslotter, kuvert, hårsnoddar, papperslappar, kvitton, ibland för ändamålet avsedda ”bokmärken”.
Favoritfärg på bok: Flest böcker i min bokhylla är svarta eller vita, så det verkar vara någon slags favorit, men om jag finge välja fritt skulle jag välja rött. Det tycker jag är fint. Färgen är dock inte så jätteviktig för mig. Övriga detaljer på omslaget är viktigare.
Favoritmat/snack vid läsning: Glasstrut.
Favoritdryck vid läsning: Vad som helst. Gärna öl!
Favoritställe att läsa på: Badkaret.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 159 i Julie Kagawas ”Järnprinsessan”.
Den här boken köper jag till en förälder: Till pappa var senaste boken jag köpte Sem-Sandbergs ”De fattiga i Łódź”. Till mamma köpte jag Marguerite van Geldermalsens bok ”Gift med en beduin”. Pappa gillar att läsa om andra världskriget, mamma gillar att läsa biografier.
Den här boken köper jag till min bästa vän: ”Smakernas återkomst : när maten följer årstiderna” av Mats-Eric Nilsson.
Den här boken köper jag till en partner: Till min partner köpte jag senast ”The Clash: Strummer, Jones, Simonon, Headon” av Joe Strummer och Knausgårds etta.
Favoritgenre: Om jag måste välja och det måste jag nog nu, väljer jag noveller.
Favoritformat: Danskt band, alltså mjukt band med flikar.
Författarfavorit: Muramaki, Safran Foer, Levithan, Munro, Lindenbaum, Inger Edelfeldts barnböcker och förmodligen tio till.
Den tjockaste bok jag läst: Jag minns inte riktigt, men den där Joyce Carol Oates-boken som vi läste i min bokcirkel för många år sedan var hemskt tjock.
Den tunnaste bok jag läst: Någon av stjärnsvenska-böckerna från skolans bibbla förmodligen.
Favoritljud när du läser: Ganska tyst. Mummel på tunnelbana/pendeltåg funkar, men inga samtal, för då börjar jag lyssna. Samma sak med musik.
Favorittidning: Sonic, Filter, Svensk bokhandel. Men som ett led av min antikonsumtion de första månaderna av detta år köper jag eller läser jag inga tidningar, eftersom många av dem leder till ökad konsumtion (för mig). Särskilt modetidningar och för all del även boktidningar.
Prenumererar på: Sonic.
Favoritbokblogg: Unga böcker och Breakfast book club.
Mitt bästa bokminne: Jag har svårt att välja bland alla braiga grejer jag har varit med om sedan jag började skriva på Bokhora. Jag har haft jätteroliga bokdiskussioner, träffat lysande människor, roliga författare, läst sjukt bra böcker. Ett bra minne är när jag och min läsekompis i lågstadiet blev placerade i den pyttelilla skolans personalrum när vi skulle läsa (tillsammans), så att vår lärare glömde bort oss och vi läste hur länge som helst, över raster, över lektioner.
Senaste bokfyndet: ”Det där som nästan kväver dig” precis innan nyår.
Senaste impulsköpta bok: ”Min ö, mitt opium” i samma beställning som ovan.
En bra bok att ge bort: En bok som jag tror passar personen, såklart. Eller ”Korrespondens” av Eric Ericson.
Bokgenre som jag undviker: Based on a true story. BOATS.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Jag ger bort dem. Antingen till kollegor, till släktingar, familj eller till grannar.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Bokhora.se.
Så här sorterar jag min bokhylla: En bokhylla med pocket och en bokhylla med allt som inte är pocket. Båda bokhyllorna är sorterade efter ryggens färg.
Nästa bok jag ska läsa: ”The Perks of Being a Wallflower”.

 

Igår intervjuade jag Roque Versace, VP Sales, på det mest namnkunniga företaget som sysslar med APIer, Mashery. Det som är intressant med Mashery är att de i princip kan skapa ett API (vad är det?) av vilket innehåll som helst som finns tillgängligt på webben. Det räcker alltså med att exempelvis ha en vanlig webbsajt eller en ehandelsplats och man behöver inte själv ta kostnaden för att utveckla ett API. har man dock redan ett API kan Mashery hjälpa till med säkerhetslösningar, hålla reda på API-nycklar och vilka villkor som gäller för olika kunder och olika utvecklare, och inte minst ha färdiga lösningar för utvecklarforum och annat som gör att fler vill använda ditt API.

Mashery är inget för den lilla startupen eller det lilla företaget, men kan däremot vara ett alternativ att titta på när man antingen vill öka försäljningsintäkter eller minska befintliga hanteringskostnader av sitt API. Och för dig som inte begriper vad du överhuvudtaget ska med ett API till, så kommer en större post om detta imorgon!

You just finished reading API management med Mashery! Consider leaving a comment!

En dag i höstas när jag borstade håret framför en spegel, fick jag syn på mina biceps, och undrade var de kom från. Jag hade varit löjligt lat med träningen under hösten så från vad hade de egentligen upstått? Trotsade de alla naturlagar och hängde sig kvar på mina överarmar av egen kraft? Hade de materaliserats ur tomma intet? Men sen kom jag på vad det hela kan ha berott på. Det eviga bärandet på degblandare, och naturligtvis den livsviktiga ingrediensen i all bakning, mjöl. Väger en del, mer än man tror. Borde kanske ha satsat på origami istället, men det är försent nu.

OBH Nordica Hercules kitchen machine är en tung maskin, en av de tyngre (om man ska kategorisera dem, inför uppbyggnaden av ett hemmabagargym) och det kan betyda att det inte är så mycket plast inblandat, vilket bådar gott. Men hur funkade den i skarpt läge med deg då? Det är ju viktigast av allt. Jag tycker den knådar helt ok, även om den inte är någon kung bland degblandarna, påminner i arbetssättet om Kenwood KM616. Tyvärr gnisslar min modell lite underligt vid degkörning, vet inte om den borde smörjas upp (fast det ska väl vara gjort från start?). Det här är ingen supereffektiv maskin, men fungerar absolut och gör sitt jobb.

Vi tar oss igenom Lilla Gummans Degblandarguide igen:

• Motoreffekten. OBH Nordica Hercules kitchen machine har en motor på 1200 watt, vilket smäller högt i degblandarkretsar. Eftersom jag inte har haft den så länge, vet jag inte hur hållbar den är, men generellt brukar högre motorstyrka betyda längre hållbarhet, är min egen personliga erfarenhet.
• Degskålen. Är på 5,5 liter, men utformningen gör att den faktiskt tar en 1-litersdeg. Skålen är smalare och högre, många skålar är bredare och lägre, vilket gör att den slukar mer deg.
• Designen. Jag tycker att det här är en snygg maskin, den får gärna stå på min bänk. Att den är i aluminium och inte metallfärgad plast, gör att den är reptåligare och håller sig snyggare längre (kanske mer en viktig faktor för mig som reser runt med mina degblandare)
• Priset. Rek pris 3 595 SEK, vilket ligger i mellanklassen när det gäller degblandare.

Betyg:

Plus: Stark motor, helgjuten aluminium

Minus: Min maskin gnisslar. Knådar inte degen så väldigt effektivt. Även vispningen är inte så effektiv.

Jag och Camilla har spontant och hips vips skapat en, ja, lös månadsbokklubb / läslista? Vet inte vad jag ska kalla det riktigt? I januari läste vi hyllvärmaren ”Båten”, och igår bestämde vi att vi kör ”Nattåg till Lissabon” av Pascal Mercier nu i februari, och att det blir en marsbok sen.
Kul!

Hoppa gärna på nattåget om ni vill.

Checka in dig själv är inget konstigt, checka in ditt husdjur går också men nu kan du också checka in mobilen. Ja det låter ju lite märkligt men vad det handla om är att man är i Sigtuna och besöker staden men mobilen är död, då checkar man in den på laddning och så kan man gå ut och roa sig bäst man vill.

- Det känns roligt att öppna Sveriges första mobilhotell. Nu kan du checka in din mobil på vår turistbyrå i Sigtuna stad. Vi står redo med laddare och ström – free of charge, så kan du själv ge dig ut på stadens gator och roa dig med annat, säger Camilla Zedendahl, vd på Destination Sigtuna AB.

Galen idé, undrar vem som lämnar in sin mobil? Jag skulle inte klara mig utan då jag vill ha koll på kartor, leta efter saker på internet osv när jag turistar. Men men..

Har du en liten bil? Tyckte du att det var smart och miljövänligt men ångrar dig när du ska storhandla eller åka på bilsemester? Takboxen har ju alltid funnits där men de har inte varit så praktiska och är väl egentligen mest tänkta till skidor och annat.

Nu har man skapat en takbox anpassad för en liten bil i stan. Det är en liten och smartare box som ska passa på de flesta modeller vi har i det här landet. DU kan få plats med resväskor, golfbagen, barnvagnen… Och den är lätt att montera i hop, montera på taket och att använda. Bensinförbrukningen är marginellt mindre med takboxen på, sedvanliga takräcken är värre än denna boxen, säger dem.

SNABBFAKTA URBAN LOADER
Bredd: 889 mm
Längd: 1408 mm
Höjd nedfälld: 260 mm
Höjd uppfälld: 515 mm
Vikt: 15 kg
Maxlast: 40 kg
Maxhastighet: 110 km/h
Lastvolym: ca 500 liter
City Crash-godkänd: Ja
TÜV-certifierad: Ja
Låsfunktion: Hänglås
Öppning/stängning: Båda sidor

Du hittar takboxen på Mekonomen, har inte fått någon prisindikation

 

 

 

Till skillnad mot en QR kod kan man med augmented reality väcka liv på en hel sida. Om du laddar ner appen Aurasma Lite och håller telefonen mot sidor som har funktionen så kommer du kunna se filmer och annat extrainnehåll. Det man gör är att man förstärker verkligheten och blandar verklighet med virtuella världen.

Top Gear Sveriges chefredaktör Joakim Dyredand menar att de är först i Sverige med att använda sig av augmented reality i ett magasin.

Jag tycker det är jättekul att man tar steget vidare och kombinerar en papperstidning med en virtuell värld.

Jag har använt appen Aurasma Lite tidigare och den kan du ladda ner oavsett om du vill läsa tidningen eller inte. Med hjälp av den appen kan du skapa egna augmented reality-upplevelser.

Iphone
Android

Jag måste söka i arkivet för att se vad jag egentligen tyckte om Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande”. Sedan dess har jag läst annat av Didion och jag tycker inte att ”Ett år av magiskt tänkande” är bäst. Å andra sidan är det svårt att recensera en text som någon har skrivit efter att dess livskamrat plötsligt gått bort. Det är svårt att recensera sorg. Nu är dock Didion en författare av ett slag jag aldrig tidigare eller senare skådat. När hon skriver om drinkarna hon dricker, de regissörer hon träffar: åh, det är så stiligt, stramt och träffsäkert.

I texten som jag skrev om ”Ett år av magiskt tänkande” har jag av någon anledning valt att publicera en bild på Joan Didion och hennes familj; maken, dottern och Joan.

Att Didion parallellt med detta tvingas uppleva att hennes enda dotter blir dödssjuk och ligger i koma i flera månader, blir nästan ohanterbart för mig.

skrev jag i augusti 2007.

”Blå skymning” är alltså en bok med texter som kretsar kring att förlora ett barn. Eller texter som kretsar kring, närmar sig, att Joan Didion förlorar sitt barn. Quintana är visserligen vuxen när hon faller i koma och aldrig mer vaknar. Bara månader efter att Didions make dött, avlider dottern, men trots att hon är vuxen är hon likväl Didions barn. Didion utgår från Quintanas bröllopsdag och går framåt, bakåt. Vi återkommer till flätan i håret, tatueringen på axeln. Livet är förgängligt.

Mest av allt drabbas jag av Didions texter om sitt eget åldrande. Didion faller i sin lägenhet och hamnar på sjukhus. Hennes vänner försöker få henne att inse att hon inte borde bo själv. Joan Didion har fått ett sår i huvudet och sitter med blod i hårbotten och övertygar sina nära om att det inte är nödvändigt med ”någon i huset”. Det finns andra områden där Didion måste förlika sig med att hon har blivit äldre. Om jag skriver att hon resignerat inser att hon aldrig mer kommer att ha de röda mockasandaletterna med tio centimeter höga klackar eller svarta kaschmirleggins, drar ni kanske slutsatsen att det här är en ytlig bok. Det är det inte. Det är bara ytterligare exempel på Joan Didions träffsäkra beskrivning av vad hon kan acceptera och vad hon inte kan acceptera med sitt åldrande. Och det vilar som en slags ensamhet över boken. Nyss var de tre, men nu är Joan ensam. Hon ägnar timmar åt att fundera på vem hon skulle vilja att man underrättade i händelse av en akutsituation. Men boken är också en påminnelse om att även den som har förlorat allt, fortfarande har kvar något att förlora.

 

Tåg från Lund till Stockholm i fredags, en mycket väl fungerande tyst avdelning, och ”Beirut, jag älskar dig”. Ganska bra kombination ju.
JoK har också läst ”Beirut…” och hon tyckte det var en liten pärla. De första 30-40 sidorna var jag klart benägen att hålla med, men sen, när skulle det komma igång? När var vi igenom inledningen och kunde dra iväg? Det kunde vi aldrig för stilen i den här romanen är rätt novellig på ett jobbigt sätt. Det är nya, mustiga anslag hela tiden. En tid, en situation och en person presenteras och beskrivs. Mustigt anslag! Mycket drama och öde och liv i skuggan av kriget. Man får följa med här ett tag. Sen kommer en ny start och nytt mustigt anslag. Och ett till, och ett till. Så där håller det på.
Den här andfådda roman och berättarstilen passade inte alls mig. Jag började reta mig på de dramatiska människorna, kunde inte uppskatta språket utan tyckte allt blev pretto. Allt skulle vara så exotiskt och speciellt. Sånt som ska vara exotiskt och speciellt lyckas sällan så bra.
Det bidde ingen Beirut-kärlek för mig.

Så här kan man också göra ifall man vill ha ett färgsorterat bibliotek… Hotellet bryr sig om varenda minsta designdetalj och kan så klart inte ha en massa färglada omslag i sitt fina bibliotek utan de har därför slagit in dem i vita omslag.

 Ju mer man använder sin smarta mobiltelefon om dagarna desto fortare tar batteriet slut och man måste leta efter eluttag. Om man har sladden med sig vill säga. Så alla sätt som får batteriet att räcka längre är välkomna. 

Ändring: Detta tips är enligt flera källor en missupfattning. Tack för uppmärksamma läsare som kommenterat här i bloggen och Rasmus på Twitter. Läs mer om missuppfattningen här. De apparna som visas i listen är de senast använda apparna. De kan vara aktiva en stund efter de stängts med de slutför någon aktivitet. Så nu vet vi det. 

Idag tipsar Lilla Gumman om ett enkelt sätt att få batteriet att räcka längre i din iPhone. Du rensar aktiva program med några klick.

Gör såhär:

Dubbelklicka på hemknappen, den runda knappen längst ner på din iPhone. Då visas en list med ikoner längst ner. Se bild 1.

Bild 1. 

Därefter klickar du på någon av de ikoner du ser på samma sätt som när du vill flytta dem eller ta bort dem. Resultatet är att det visas en röd rundel med ett streck i och att de börjar dallra. Se bild 2.

Bild 2. 

Nu börjar rensningen. Klicka på en röd rundel i taget tills alla är borta.

Sådär! Nu har du rensat bort alla program som varit aktiva i bakgrunden. Se bild 3.

Bild 3. 

Klicka ovanför visningslisten för att stänga fönstret. Rensningsproceduren kan du göra med jämna mellanrum. Så nu är iPhonen rensad och batteriet kan användas till det du vill göra!

Vad har du för tips för att få ditt mobilbatteri att räcka längre? Skriv gärna i kommentarerna! 

Sprang på den här min järnaffär i Vaxholm. En sån här startbox har jag faktiskt inte sett innan men jag tycker det är en smart idé. En verktygslåda med allt man behöver för den som inte har några verktyg sen innan. Hade den bara haft en Lilla Gummanbok i också hade den varit komplett..

Från: Bärebo Nordic

Pris: 995 kr

Foto: Emily Dahl

Denna måndag möter vi Kristofer Ahlström. En av de nominerade till Borås Tidnings Debutantpris för boken ”Bara någon att straffa”. Jag läste boken för ett tag sedan och tyckte väldigt mycket om den, inte minst för språkets skull. Med andra ord så håller jag en liten tumme för honom och blev lite nyfiken på vad han själv tycker om att läsa och om det kommer fler böcker från Kristofers dator framöver.

 Hej Kristofer! Är priser och nomineringar viktiga när man är debuterande författare?
Oerhört viktiga, skulle jag säga. Av flera anledningar: kanske mest för bekräftelsen att man – sina många tvivel till trots – ändå är något på spåren. Man hinner ju ifrågasätta hela sitt livsval under tiden man stapplar runt där i förstlingsverket. Sen ska man ju inte ringakta pengarna det kan ge. Debutanter säljer i regel inga skeppslaster i volym så alla bäckar som kan bidra är tacksamma.

Har du läst någon av dina mednominerade till BTDP? – läser du mycket debutanter öht?
Nej och ja, i den ordningen. Runt 2010 – när jag själv började skriva på den här boken – läste jag i princip samtliga debutanter, för att kunna sondera klimatet någorlunda. 2011 vågade jag inte, av rädsla för att känna mig usel i jämförelse. Å andra sidan har jag inte läst min egen bok sedan den kom från tryckeriet heller, och det lär nog dröja en fem, sex år innan det blir aktuellt.

Jag (och flera med mig) har särskilt hyllat ditt språk i boken. På bokhora har vi från tid till annan diskuterat berättelsen kontra just språket och vad som är viktigast. Hur är det för dig när du läser? En engagerande historia eller ett vackert språk?
Språk, språk, språk. Det är en förbannad lögn att stora författarskap är de som ”kan berätta en spännande historia”. Jag älskar t ex DeLillo för att han slarvar med narrativ och istället går in i det där meditativa lingvistiska runket kring en idé eller ett koncept. Med DET sagt så stör jag mig lite på postmodernistiska ostrukturerade böcker och valde därför att skriva ”Bara någon att straffa” helt enligt samma dramaturgiska kurva som används i Hollywoodfilmer. Polletten föll ner när jag läste ”Händelser vid vatten” och ”The secret history”: ”Aha, det GÅR att skriva spänningsromaner utan att göra avkall på språket!”

Sen undrar vi förstås om du skriver på något nytt? Har den berömda andrabokssjukan slagit till eller har du klarat dig?
Fick ett väldigt gott råd av min redaktör när vi just höll på att avsluta Bara någon att straffa: ”Börja skriv redan nu”. Hade boken blivit sågad hade jag aldrig vågat skriva något mer, hade jag vetat vilket mottagande den skulle få hade jag förmodligen fått prestationsångest. Den Svåra Andra Boken har arbetstiteln ”Stå aldrig still” och skickades till förlaget igår, planerad att ges ut i oktober i år.

Läser du själv mycket?
En 50 böcker om året brukar det bli. Fördelen med att vara frilansjournalist är att man kan avsätta hela dagar åt att bara sitta på ett fik och läsa, och den friheten skulle jag inte byta bort för alla feta månadslöner i världen. Ska jag drämma i med sex på rak arm så tar jag Don DeLillo ”White noise”, Anders Paulrud ”Ett ögonblicks verk”, Torgny Lindgren ”Hummelhonung”, John Irving ”Hotel New Hampshire” , Kerstin Ekman ”Händelser vid vatten” och Carsten Jensen ”Vi, de drunknade”.

Vi har precis börjat ett nytt bokår, vad ser du mest fram emot under våren?
Har inte hunnit läsa in mig på kommande titlar ännu men såg att kulturjournalisten Alice Eggers släpper debut och det ska bli spännande. Och så givetvis ”Stå aldrig still”, den har jag stora förhoppningar på.

Jag läste favoriten ”De ovanligaste barnen i världen” igen. Den hade försvunnit lite eftersom jag har mina böcker sorterade efter färg (av praktiska skäl: jag har bokhyllan i blickfånget vid sängen och jag blev tokig av färggyttret) och eftersom boken har gul framsida men röd rygg var den gömd bland andra röda böcker (”Grodan och vintern” och ”Hjälp!”).

I går sov syskonbarnen (aka Smultronen) över hos oss. Vi hade spelat tv- och data-spel hela kvällen och behövde varva ner innan läggdags. Nästan alla böcker i min bokhylla som lämpar sig för barn under tio års öron hade de redan hört. Jo, de har hört ”De ovanligaste barnen i världen” också, men det var länge sedan. Nu stiftade vi åter bekantskap med Duddwig och Bamseflor. De är de ovanligaste barnen i världen, eller snarare: deras föräldrars ambition är att de ska vara det. I själva verket drömmer Duddwig och Bamseflor om att jobba på kontor eller i en korvkiosk. Emma Adbåges bilder är jättefina och vi kunde prata om dem jättelänge, medan vi väntade på att vi skulle vara tillräckligt nedvarvade för att kunna sova. Åh, myset att sitta med en unge på varje sida och peka på finurligheter i en bok!

”De ovanligaste barnen i världen” är fortfarande en Johanna K-favvo och ett klockers presenttips till vårens dop, födelsedagar och andra festligheter. I veckan ska jag läsa den med mina elever.

Nu har vi varit här i nästan 2 veckor och jag har precis påbörjat min 14:e bok. Det är galet hur mycket man hinner läsa när man inte har har större funderingar än vilken pool man tänker ligga vid eller vilket ställe man ska käka på dagen.  Sjukt många fina läsupplevelser och några omskakande. Bara en bok jag valt att pausa, ”Rabbit”, men min man har faktiskt ratat flera så det är större risk att han kommer få slut på böcker. Mycket glad att han gillade ”Illusionisten” (han klagade lite på att den möjligtvis var lite väl lång och det kan jag helt klart hålla med om, Fowles la ju till typ 250 sidor extra efter att boken redan hade publicerats för första ggn).

Ni ska veta att det var svårt att välja bland alla goda förslag i fredagens tävling! Men Johannes bananscharlottenlöksoppa  med pepparrot och lax lät både spännande, ovanlig och god och det blev det vinnande förslaget.

”Jag hade gjort en krämig Bananschalottenlök-soppa toppad med pepparrot och gravad lax. I sista steget innan uppläggning och garnering mixar jag soppan med Ultramix Pro”

Hoppas du tycker lika mycket om mixern som jag gjorde!